Guovssonásti

Sametingspartiet/Sámediggebellodat

 

Ang. vägval mot samiskt själv-bestämmande



 



 


 

Foto: HO Utsi

Jag delar i stort interpellantens analys av Sametingets roll i förhållande till den svenska statsmakten och de begränsningar av samiskt självbestämmande som finns. Sametinget har att fullgöra de uppdrag som ges av riksdagen genom lagar, de bemyndiganden som ges av regeringen genom förordningar, de regleringsbrev med mål- och resultatkrav, finansiella förutsättningar och anslag som årligen skrivs av regeringen samt de särskilda uppdrag som kan ges av regeringen.

Sametingets 31 ledamöter är den särskilda myndigheten

Interpellanten klargör att Sametingets 31 ledamöter är den särskilda myndigheten Sametinget[1]. Detta understryks, enligt min mening, genom att Sametingets ordförande, som utses bland tingets ledamöter, formellt förordnas av regeringen[2].

Detta innebär att alla bemyndiganden och uppdrag som regeringen lämnar till ”Sametinget” formellt mottas av Sametingets ordförande. För beredning av Sametingets ärenden och verkställande av Sametingets beslut finns styrelse och nämnder[3]. Dessa har i sin tur möjlighet att delegera hanteringen av ärendena till kanslichefen med personal[4]. Styrelse, nämnder och kanslichef med personal har skyldighet att låta Sametinget fatta nödvändiga beslut i alla ärenden om de inte har delegerats eller om det är uppenbart att ärendet kan verkställas som en följd av tidigare sametingsbeslut.

Undantag och/eller precisering av myndighetsutövningen

Det görs vissa undantag i författningarna från denna ordning. Sametingslagen anger att styrelsen handhar den ekonomiska förvaltningen[5] och styrelsen och nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och Sametingets myndighetsutövning samt i andra frågor som de enligt lag eller annan författning skall ha hand om[6]. Regeringen preciserar ytterligare att styrelsen beslutar om bl.a. årsredovisning och budgetunderlag samt sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting[7]. Vidare preciseras att kanslichefen ska ansvara för arbetsgivarpolitiken[8].

Sametingsledamöter beslutar och styr

För mig är det självklart att styrelsen, nämnderna och kanslichefen med personal ska styras av de beslut och bemyndiganden som ges av Sametingets 31 ledamöter. Även om riksdag och regering formellt kräver att styrelsen ansvarar för vissa uppgifter hindra inte detta styrelsen att först låta Sametingets 31 ledamöter pröva och ange hur dessa uppgifter ska fullgöras. Detta görs och har gjorts när det gäller bl.a.

  • den ekonomiska förvaltningen, genom att ledamöterna fastställer och reviderar årsbudgeten,
  • årsredovisningen, genom att ledamöterna tar del av den innan den lämnas till regeringen,
  • budgetunderlaget, genom att ledamöterna beslutar om äskade anslag för nästa verksamhetsår, och
  • föreskrifterna, genom att ledamöterna beslutar om föreskriftens syfte och innehåll innan styrelsen fastställer dem.

Sametingets 31 ledamöter beslutar dessutom i många övriga frågor som rör förvaltningen och Sametingets myndighetsutövning samt i andra frågor som styrelsen eller nämnderna enligt lag eller annan författning skall ha hand om.

_____________________

[1] Sametingslag (1992:1433), 1 kap. 1 § och 2 kap. 2 §

[2] Sametingslag (1992:1433), 2 kap. 2 §

[3] Sametingslag (1992:1433), 2 kap. 4 §

[4] Förordning (2009:1395) med instruktion för Sametinget, 15 §

[5] Sametingslag (1992:1433), 2 kap. 4 §

[6] Sametingslag (1992:1433), 2 kap. 6a §

[7] Förordning (2009:1395) med instruktion för Sametinget, 8 §

[8] Förordning (2009:1395) med instruktion för Sametinget, 13 § och Myndighetsförordning (2007:515), 8 §


 

Per Mikael Utsi, styrelseordförandens interpellationssvar till Sametinget den 31 januari 2013